Menu

Samojedens historia


Samojeden är en så kallad polarhund som från början kommer ifrån Sibirien, närmare bestämt den nordvästra delen. Rasens namn kommer ifrån Samojedfolken där hunden ofta syntes. Från början kallades rasen Bjelkier som översätts till “vita hundar” och dess användningsområde var i första hand inom jakten. Jakten skedde i olika polara områden och de var flera olika bytesdjur som jagades. Man jagade allt från ekorrar till isbjörnar även om det var vanligast att man jagade vildren.

Man har även uppfattat att samojeden tidigt fick en annan uppgift vid sidan om jakten, nämligen arbetet som draghund. Man räknar med att samojeden fick dessa uppgifter för över 7000 år sedan och hundarna har dragit såväl slädar som båtar för att frakta i första hand redskap och material för jakt och fiske.

Samojeden fick senare även arbetsuppgiften som renvallare när man började ta den i bruk.

Rasen kunde därför ha många olika typer av arbetsuppgifter men ofta hade en hund en specifik arbetsuppgift och hundflocken delades därför in i grupper: jakthund, draghund och vallare.

Rasen hade även en annan viktig uppgift i sin stora flock, nämligen att hjälpa människorna att hålla värmen. Klimatet i Sibirien ger en riktig polarkyla som kan vara svår att stå emot. Därför hade man ofta hundarna sovandes i sängen för att hjälpa till att hålla värmen under natten. Detta gjorde också att banden mellan hund och människa stärktes och hunden kände en stark tillhörighet och lojalitet till sina människor. Detta band resulterade också i att hunden var än mer samarbetsvillig till att utföra de uppgifter som den ombads om. Vilket är en bidragande faktor till att hunden har fungerat så bra i flera olika typer av användningsområden.

Det är dock samojeder från de mer östliga samojed-stammarna som ligger till grund för dagens avel av samojedhund. De östliga samojedstammarna hade i störst utsträckning jakt- och draghund varför det inte syns så mycket av vallaren i dagens samojeder.